Hyresgästen NinaHyresgästen Nina
Willhem
När livet vänder:

Stadig på jorden tack vare Vingar

När Nina var 16 år gammal var hon placerad i familjehem, men av en rad olika anledningar fungerade det inte. Hon försökte länge bli omplacerad, men det gick inte heller. Familjen var bra, men de kulturella skillnaderna var för stora, så Nina tog saken i egna händer och bodde på soffor hos vänner eller hemma hos sin mamma, där hon enligt lagen inte fick vara.

Till slut kom hon i kontakt med Vingar, ett företag som hjälper unga vuxna från 18 år och uppåt att hitta stabilitet och trygghet i form av en egen bostad. Företaget startades 2005 av Lennart Helsing och Marie Andrezius, som båda två tidigare jobbade med träningslägenheter inom missbruksvården i Västerås kommun. De skaffade ett hus och lät Socialtjänsten hyra två lägenheter. Men efterfrågan var stor så de fick hyra en lägenhet till, och sedan en till. Efter en tid hade det blivit såpass stort att de beslöt sig för att starta Vingar och det var så de kom i kontakt med Willhem första gången. Under 2017 upplät Willhem i Västerås totalt 23 utslussningslägenheter till Vingar.

– Vi på Willhem kan inte själva hjälpa de här ungdomarna, men vi kan göra det möjligt för Marie och Lennart att göra det, berättar Jonas Källström, fastighetsförvaltare på Willhem i Västerås.

– Vi vill gärna hjälpa till att ge folk en ny chans. Idag jobbar vi på uppdrag av Socialtjänsten. Det är främst unga vuxna från 18 år och uppåt som bor i våra lägenheter. Vi finns där som ett stöd. Inte direkt något 8 till 5-jobb, men relationen till klienterna är så viktig. Kriterierna för att få ett boende hos Vingar är att man är drogfri och att det inte finns någon pågående kriminalitet. Vi står också för hyran så att det inte blir något strul med det, berättar Lennart.

Lennart och Nina utanför lägenheten Lennart och Nina utanför huset där Nina fick sin första lägenhet.

Lagen om vård av unga

– Jag var inte hemlös på pappret, men familjehemmet där jag var placerad fungerade inte alls. Det var en kulturkrock redan från första dagen och jag försökte flytta därifrån men jag hade ingen annanstans att ta vägen än till min mamma, berättar Nina.

Ninas handläggare på socialtjänsten fick reda på att hon inte bodde där hon var placerad, utan istället bodde hos sin mamma där hon inte fick vara eftersom hon enligt Lagen om vård av unga (LVU) var socialtjänstens ansvar.

– Jag blev utsparkad från mammas lägenhet någon gång i veckan. Dessutom gick jag på gymnasiet här i stan. Att åka tillbaka till mitt familjehem var inget alternativ, så jag tog hellre soffan hos någon kompis en natt eller två. Det pågick säkert i ett halvår.

Handläggaren sa att de inte kunde ha en 16-åring som var mer eller mindre hemlös. Men samtidigt var situationen i familjehemmet ohållbar. Lagen om vård av unga ger kommuner rätt att omhänderta och placera barn och ungdomar i familje- eller behandlingshem om de av någon anledning far illa där de bor. Socialtjänsten är ytterst ansvariga för att placeringen fungerar. Om den inte gör det så måste de hitta ett nytt alternativ. I Ninas fall var det svårt eftersom det tar tid att placera om. Nina var såpass nära myndig ålder och kände att hon absolut kunde ta hand om sig själv.

Nina ett specialfall

Det var då Nina kom i kontakt med Lennart, Marie och Vingar.

– Jag flyttade till Vingar redan när jag var 16, så jag var lite av ett specialfall. Allt gick väldigt fort, jag flyttade in nästan på en gång och bodde här i två år. Det var det bästa som hade hänt mig då; att trots att jag var så ung, fick möjlighet att flytta till en egen lägenhet. Det var mycket ansvar men samtidigt fick jag ett fantastiskt stöd från Marie och Lennart. Det kändes aldrig opersonligt när de kom och knackade på, och det kändes aldrig som att de snokade för att se om jag skötte mig. De ringde för att de brydde sig och ville hjälpa mig. De fanns alltid där och kunde förklara saker som jag inte förstod. Jag hade till exempel aldrig tänkt på det här med att boka tvättid. Men samtidigt hade jag tagit hand om mig själv så länge att det blev en enorm trygghet att landa på ett ställe som var mitt eget.

Citat

”De fanns alltid där och kunde förklara saker som jag inte förstod.”

Att kastas in i vuxenlivet

Lennart berättar att många ungdomar som placeras i familjehem växer ur hemmet tidigare än ungdomar som bor hemma med mamma och pappa. De har vuxit upp under tuffa förhållanden med missbruk runt omkring sig och lärt sig att ta ansvar mycket tidigare. De tvingas in i vuxenlivet.

– Många av de här ungdomarna är för gamla för att placeras om och är alldeles ”för friska” för att placeras på behandlingshem. Bara för att man växer upp i en dysfunktionell familj eller miljö så betyder inte det nödvändigtvis att man är dysfunktionell själv. Det vi många gånger kan se är motsatsen, att de ofta bryter mönstret.

Nina nickar och fyller i.

– Det var nog därför jag fick lägenheten. För jag var liksom redo att bli vuxen. Socialtjänsten insåg att det var lite sent att placera om mig.

Lennart tycker det är lite konstigt att inte fler gör det som de själva gör.

– Vi träffar många socialsekreterare som hoppar av jobbet och startar behandlingshem, men vi vill ju att de här tjejerna och killarna ska komma bort från det kollektiva boendet, att de i stället ska bo i en vanlig trappuppgång med vanliga grannar och få känna sig som andra.

Tillbaka i framtiden

Nu har Nina fått barn och gift sig. Eftersom hon hoppade av gymnasiet pluggar hon för tillfället upp sina betyg på Komvux och gör sig redo för högskolan till hösten.

– Jag är väldigt sugen på polishögskolan. Så det är något jag bestämt mig för att klara av.

Sverige hade mått bra av en polis som Nina. Hon är förstående och tror på att alla kan ändra riktning i livet och är värda en andra chans.

– Det finns ju alltid en anledning till varför man hamnar där man hamnar. Idag lever jag ett helt annat liv, det här känns som en annan livstid, nästan lite overkligt. När jag flyttade till lägenheten hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle få det så som jag har det idag. Marie och Lennart betyder jättemycket för mig. Jag hade förmodligen inte levt det här livet idag om det inte varit för dem. De har gett mig så otroligt mycket. Jag tycker att det är superpositivt att Willhem samarbetar med Vingar, och trots att det är sån bostadsbrist ändå avvarar lägenheter för det här ändamålet. Och ger folk en möjlighet att bevisa för sig själva och för andra att det går att ändra sig. För mig är det en grymt stor seger.